Cake

Fy fan. Det gör mig så otroligt ledsen att du inte kommer finnas hos mig mer, min älskade mormor! Det gör ont när jag tänker på hur jobbigt du har haft det den senaste tiden! Du är värd så mycket bättre. Jag kommer sakna dig så ofantligt jävla mycket!!! Men jag vet också att du kommer träffa morfar igen och jag vet hur mycket du har saknat honom! Se till att krama honom så ofta och mycket du kan för jag vet att du längtat efter honom. Jag vill inte att du ska ha ont längre. Men inte heller släppa taget om dig. Jag vet inte vad mer jag ska säga. Tack för att jag fått lära känna dig. Du finns i mina tankar.

To recap. Jag mådde illa i ett och ett halvt dygn och misstänkte vinterkräksjukan. Igår pratade jag med min goda vän Sissel, som skulle ha burit på smittan. False alarm! Det visade sig att samma kväll Sissel hade spytt och därmed döpt det till vinterkräksjukan hade hon även druckit en mängd vin... Sammanfattnignsvis kan konstateras att man icke skall dra några slutsatser om sjukdom när man har alkohol i blodet.

Ett litet akward moment för mig med tanke på min inbillning om att ha blivit smittad. Hypokondrikerklinikens adress och öppetider någon?

Idag kan detta inlägg tillägnas Elin - Slangen som idag fyller 20 år och som därmed tar ännu ett kliv mot vuxenlivet! GRATTIS! Hon ska senare idag få en gåva som jag  valt ut. När jag frågade vad hon önskade sig sa hon "en mascara". Men babe, jag gillar dig mer än att jag ger dig en mascara på din 20-års dag!

Nu är jag officiellt inte längre dagis-vikaire/slav! Detta ska firas. Idag ska jag ha en lovely day. (Fan va lovely! // Falun 2004) Jag ska till gymet med Julia/Julle/Bullen/Bulan Rudh och ragga på biffar (och träna). Sen måste jag köpa mig lite snus, exempelvis på Willys bredvid gymet (hoppas på ett något lägre pris). Sen ska jag gästa casa Sandberg.

Kommer ni ihåg när man var liten och liksom "cyklade" med en kompis? Asså, man låg mittemot varandra på golvet på rygg och trampade runt med varandras fötter. Jag och my sis' Jenny gjorde ofta det när vi va små. Vi körde också benbrottning. Jenny vann oftast (hon är fyra år äldre) och det var en hel del prestige inblandat, en kamp om liv och död kan man säga! Men iallafall.... Jag och Sissel "cyklade" igår och det var väldigt roande klockan halv 12 en söndag kväll! Give it a try!

Vi säger så då!

Uuää...jag mår lite illa. Sissel har vinterkräksjukan. Jag träffade Sissel i veckan. Jag dör om jag får den med tanke på att det värsta jag vet är att kräkas. Ända sendan jag var barn och sprang omkring i min favorit mimmi-mjukis-klänning har jag avskytt det där med att kräkas. Det är så läskigt. Förut idag åt jag en wok med kyckling och nudlar på Åhléns restaurang/café.....kan det var den som orsakat illamåendet tro? (Inga misstankar officiellt riktade mot stället)

Nu har jag sett på två av Sissels DVD med Sex and the city! Wonderful!

Dags för sömn! Hoppas att kräk-känningarna är över imorgon!!! Annars döööör jag!

Äntligen sänker staten skatten! Vi som jobbar och sliter ska inte behöva ge bort våra pengar till sån skit som skola och sjukvård. Nej, jag vill hellre att någon sniken jävel ska ta hutlöst betalt för att jag är sjuk. I min kommun sänks kommunskatten med 15 öre -  jippi! Det betyder att om jag tjänar 20 000 i månaden blir skattesänkningen cirkus 30 kronor. Med så mycket extra slantar kan jag ju faktiskt unna mig att gå till doktorn och bli frisk, med tanke på att doktorn säkert bara tar en hundralapp för besväret.  Samtidigt som 15 öre försvinner från kommunskatten minskar kommunens skatteintäkter med ungefär 9 miljoner kronor. Sjukt bra!

     ↑OBS! IRONI! ↑

Allvarligt talat, jag blir så trött. 30 spänn mer eller mindre i skatt spelar väl för fan ingen roll. Det är vansinne att vi med så små medel som 15 öre kan bidra till 9 miljoner kronor till kommunens skatteintäkter och sen bara skita i det!

Jag saknar ord. Det ska bli intressant att se hur mycket pengar rikemännen har kvar i sina plånböcker när dom ska försörja sin storfamilj.

Hej då.

Så låg man och läste (Sista chansen av Marian Keyes, sjukt bra!) igår kväll och hade TVn på lite lätt i bakgrunden. Zapp sa det och vips var det kolsvart. Jag förstod att strömmen hade gått. Just när jag började fundera över varför det hade blivit strömavbrott så hör jag den - smällen. Boooom! Jesus Jävelberg vilken smäll. Jag var helt säker på att blixten hade slagit ner i vårt hus och att det skulle börja brinna, ELLER att det var krig och en bomb/missil hade smällt precis utanför vårt hus.

Jag flög upp ur sängen och började famla efter mobilen. Jag fick tag på den, satte på ficklampan och gick ner till mina föräldrar som jag hörde också hade vaknat av smällen. Pappa sa: Japp, där gick datorn sönder och han kutade in till datorn och drog ur alla sladdar. Sen intog han elskåpet och rätt som det var var det ljust igen!

Jag var lite orolig ett tag för att det skulle smälla igen (för jag höll verkligen på att bli döv + att jag typ blev skiträdd) men jag somnade snabbt.

Morgonen däremot va överdjävlig...tokigt trött var jag (jag skulle upp till jobbet) och jag hann snooza två gånger innan jag var tvungen att stressa. Jag glömde dricka mitt morgonkaffe vilket resulterade i en mardrömsliknande huvudvärk resten av dagen.

Smällen som jag trodde var början av ett krig var egentligen en sjuk blixt som slog ner i ett plan som var på väg att landa! Scary shit.

Dags att ge sig nu.

Det är en het kille det. Musiken han har skapat är rykande het och minnet från när jag hörde Fuck Forever från tältet i Hultsfred (sjukliggandes och serverade pizzor till grannara) kommer aldrig lämna mig.

The thing is, Mr Doherty har nyligen blivit utsedd till världens sämst klädda man. Är det hatten det är fel på? För mig kan han hoppa över den men annars, skinnjackan stuprören och den vita t-shirten känns inte direkt som världes största modemiss. Jaja, mannen har ett oförskämt dåligt rykte bland musikaliskt okunniga Svenssons.

Med sin honungslena men samtidigt raspiga röst smälter jag, lägg där till den oemotståndliga brittiska accenten.
Han har en skön stil som skapar otaliga artiklar om "idioten Pete Doherty och hans heroin". Snälla skriv istället om den genialiska Up the bracket som är från tiden med The Libertines! Där snackar jag att man får ett starkt behov av att släppa loss i en fet konsertmassa.
Killen kan inte få nog med cred.