The hangover was about to kill me....
...sen ringde mina bästa Jönköpingstjejer och påannonserade en eventuell spontanvisit. Plötsligt levde jag igen!
Jag kompletterade min nattssömn med ett par timmar och vaknade återigen av Blümchens Blau Augen på min Nokia:
"Vi är här nu! Nä, jag skämtade bara, vi är i Borås!"
Småflinandes satte jag igång mitt uppvaknande med dusch, frukost och innan jag visste ordet av ringer Johanna igen och meddelar att de nu är utanför mitt casa. Skulle jag komma ut och joina eller skulle de säga hej till mitt casa först? I och med att jag inte riktigt var klar så fick de lov att komma in medan jag gjorde mig redo.
Vad jag inte förväntade mig var en hjärtinfarkt när jag gick ner för att låsa upp dörren för damerna. Tydligen var dörren inte låst och precis nedanför trappan, runt hörnet, stod en Heidi tyst och stilla. Utan morgonkaffe och förmodligen en mindre mängd alkohol kvar i kroppen blev det där mitt definitiva uppvaknande.
Efter mitt ski ut över Mölnlyckes bebyggelse tvingade jag vår nya primadonna Johanna (som numera tagit över tronen efter Heidi) att sitta i det ickebefintliga baksätet i Heidis cabriolet. Hon är den i gruppen som faktiskt är mest petit. Hennes garn fick sig tack vare the back ride en svängom och minerna var aningen buttra. Men med hårbandets magi lyckades hon ändå få till en representabel uppsyn.
På väg till Mölnlyckes playa to be - Frökens udde - tog vi ett pit stop på Coop Konsum. Här blev vi haffade utanför entrén av två damer i de senare tonåren.
"Hej, vill ni köpa den sista giffel...kanelen...giffelliffel...kanelgiffeln....? Hahahaha!"
"Eh, nej! Hahahahahahahahaha!"
Vi köpte istället RedBull och jordgubbar av finaste kvalisort. Sen hade vi ett par härliga timmar på playan och mormor Johanna badar ALLTID i maj!
Sen blev det in mot stan, shopping inför Sensation, Condeco och gräsmattan vid vallgraven. Vi pratade om när vi var små. Om hur jag alltid sprang bort i affären och alltid hittades vid leksakshyllan. Hur Johannas syster lärde sig simma genom fågelmetoden - nu är du redo, i vattnet och simma nu! Och Heidis historia om hur hon kom bort på Englandsfärjan som 5-åring.
"We have found a 5 year old boy! He's waiting at the bar."
Lovely day. =)
...
Jag kompletterade min nattssömn med ett par timmar och vaknade återigen av Blümchens Blau Augen på min Nokia:
"Vi är här nu! Nä, jag skämtade bara, vi är i Borås!"
Småflinandes satte jag igång mitt uppvaknande med dusch, frukost och innan jag visste ordet av ringer Johanna igen och meddelar att de nu är utanför mitt casa. Skulle jag komma ut och joina eller skulle de säga hej till mitt casa först? I och med att jag inte riktigt var klar så fick de lov att komma in medan jag gjorde mig redo.
Vad jag inte förväntade mig var en hjärtinfarkt när jag gick ner för att låsa upp dörren för damerna. Tydligen var dörren inte låst och precis nedanför trappan, runt hörnet, stod en Heidi tyst och stilla. Utan morgonkaffe och förmodligen en mindre mängd alkohol kvar i kroppen blev det där mitt definitiva uppvaknande.
Efter mitt ski ut över Mölnlyckes bebyggelse tvingade jag vår nya primadonna Johanna (som numera tagit över tronen efter Heidi) att sitta i det ickebefintliga baksätet i Heidis cabriolet. Hon är den i gruppen som faktiskt är mest petit. Hennes garn fick sig tack vare the back ride en svängom och minerna var aningen buttra. Men med hårbandets magi lyckades hon ändå få till en representabel uppsyn.
På väg till Mölnlyckes playa to be - Frökens udde - tog vi ett pit stop på Coop Konsum. Här blev vi haffade utanför entrén av två damer i de senare tonåren.
"Hej, vill ni köpa den sista giffel...kanelen...giffelliffel...kanelgiffeln....? Hahahaha!"
"Eh, nej! Hahahahahahahahaha!"
Vi köpte istället RedBull och jordgubbar av finaste kvalisort. Sen hade vi ett par härliga timmar på playan och mormor Johanna badar ALLTID i maj!
Sen blev det in mot stan, shopping inför Sensation, Condeco och gräsmattan vid vallgraven. Vi pratade om när vi var små. Om hur jag alltid sprang bort i affären och alltid hittades vid leksakshyllan. Hur Johannas syster lärde sig simma genom fågelmetoden - nu är du redo, i vattnet och simma nu! Och Heidis historia om hur hon kom bort på Englandsfärjan som 5-åring.
"We have found a 5 year old boy! He's waiting at the bar."
Lovely day. =)
...
Kommentarer
Trackback