Cake

Systra mi är i Frankrike över helgen vilket innebär att mitt hem blir ett huddagis för hennes två doggies. Det är inga små fisar man kan lägga i sin bag utan här snackar vi två biffar till Labradorer. De lyssnar till namnen Buddy och Svante och de är bröder.
Det innebär en hel del förändringar i det vardaliga livet att vara hundvakt. T ex så gillar Svante att gå omkring och bära på saker. Han bara går omkring och bär. Och i när Buddy var valp var det bästa han ville att tugga sönder MINA skor. (Och pappas bilnycklar.) Så, med detta i åtanke har jag satt en grind för trappan så att mina älskade ägodelar förblir hela och underbara.
Nu har dom ändå hunnit bli ett par år, jag gissar två, och det vilda beteendet är på god väg bort, men man kan aldrig vara säker. Min mamma resonerar tydligen på samma sätt och jag möttes av denna lapp när jag kom ner till köket,



För att bättra på hela hundvaktsgrejen så blev jag idag lämnad ensam med dogsen vilket innebär ansvar för kiss- och bajsrundor. Olyckligtvis har det fucking snöat och vi vet alla hur mysigt det är med  promenad i slask och en wet dog. Men nu är första rundorna avklarade. Ja, jag fick gå i två omgångar eftersom det i praktiken är omöjligt för mig att ta med båda på promenad samtidigt. Vi snackar muskelmassa á la oxe på dessa doggies. Förutom lappen i brödkorgen hade mamma lämnat en liten instruktionslapp på köksbordet.



Lovely, isn't it?



Här har vi de bedårande oxarna, Buddy och Svante. (L)
...