Cake

I en stad som Göteborg, där vädret uppfyller alla de krav som finns med på listan över outhärdigheter, kan det vara bra att äga ett paraply. Regnet har fallit oavbrutet från skyn och en höstpromenad slutar alltid med att jacka och byxor hängs på tork. Detta trots att man har ett paraply i sin ägo! Varför detta? Jo, det slutar nämligen inte med regn på denna vedervärdiga lista. Bor man nära kusten drabbas man allt som oftast av stormbyar utan dess like, vilket medför att regnet utgör en horisontell vinkel. Regnet letar sig alltså in under paraplyet. Det vi då står inför här är att vinkla paraplyet så det blir som en sköld som motar bort regnet. Här kan man tro att vi besegrat vattnets makt, men vår fiende är slug. Blåsten är inte feg, utan testar gärna gränser och byter riktning och söker nya vägar, allt för att göra det jävligt för oss skogsmullar. Och det är här paraplyets roll är utspelad. Regnet letar sig in undet vår regnsköld och blåsten grabbar tag om den lilla tygbit som är fastspänd på några klena metallstickor. Paraplyet varken håller oss torra, eller håller sig själv helt. Det är här vi människor som vistas utomhus gör ett val - antingen låter vi paraplyet ligga kvar i väskan tills en regnig sommardag, eller så trotsar vi blåsten och finner snart att vi lika gärna kan kasta det trasiga paraplyhelvetet i närmsta soptunna. Ta en promenad i Göteborgs stad en dag snart, och se vad jag talar om.

// En lunchobservation av Slow och mig.