Cake

I huset där jag bor är det äckligt lyhört. Man hör precis när hissen stannar på våningen utanför, gallret åker upp och dörren öpnnas för att sedan stängas. Sen är brevinkastet till mig väldigt robust och får jag tidning eller post tror man att det är någon som står in dörren med en kofot.



Men det är alltså bara själva inkastet av kraftig metall som drämmer igen när fröken/herr mejl droppar av något. (För övrigt har jag bondat med brevbäraren som håller till i området. Han är ungefär 1,60 m lång, gråhårig och käck).

Det jag egentligen tänkte komma till är att det även är lyhört mellan längenheterna. Det har t ex hänt ett par gånger att grannen bredvid, som delar vägg med min hall, på morgonen skrikit "FAAAAN!!" och jag mycket tydligt har hört detta. De gånger detta inträffat har klockan varit runt 07.30 och jag misstänker att han slagit i någon kroppsdel i något, fått ont och sedan blivit sur över det. För det är ungefär den tonen han har haft.

För knappt en halvtimma sen var det min tur. Jag slog i min pektå i en trälåda jag har på golvet och jag ville kapa av tån då smärtan var brutal. Mitt vrål av smärta var inte lika rumsrent, men samtidigt inte lika fullständigt och ihållande som grannens. Dock vet jag att det hörts mycket tydligt, precis som jag hör övriga i huset. Jag passar ibland på att väsnas lite extra när jag är i köket för att jävlas med den gnälliga jäveln som bor i lägenheten under mig. Jag diskade idag en ugnsform som skramlade härligt mycket i diskhon. Och jag tappar ofta saker på golvet så det låter utav bara helvete. Innan jag fick sopkvastsbank upp i mitt golv av ragatan under ville jag be om ursäkt varje gång jag brötade så i köket, men nu låter jag det bara hända. Och det är roligt. Roligare än att slå i tån i en trälåda.