Gubbsjuka
Nu har pappa gått och blivit förkyld. Inte ska man hänga ut sin förälder så här, men när män är förkylda stannar hela världen och det är mest synd om dem i hela världen. Sjuhusscenariot såg ungefär ut såhär:
Runt 14.00 snåret sätts nyckeln i låset och pappa kommer hem, timmarna tidigare än vanligt. Jag halvsover då i soffan till en halvkass film.
Pappa med otroligt ynklig röst: Hej... Är det någon hemma?
Jag: Mmm, jag är i vardagsrummet..
Pappa med ännu mer ynklig röst samt ett plågat ansiktsuttryck: Jag har nog fått influensan. Jag har ont i min kropp. Jag måste gå och lägga mig och vila. Jag gör det nu, det är nog inte så bra om jag smittar dig.
Pappa haltar långsamt iväg. Fast inte till sovrummet. Först måste han tydligen koka te.
Pappa (från köket): Karin.. Hur gör man om man vill använda vattenkokaren?
Suck.. Hur komplicerad är en vattenkokare? Egentligen? Detta ser jag som ett trick från pappas sida för att jag ska uppmärksamma hur sjuk han faktiskt är. Liksom, "åh jag mår så dåligt att jag måste ta en kopp te för jag känner mig så frusen..."
Jag faller inte för dessa knep! I alla år som pappa åkt på en liten förkylning blir han sängliggandes/soffliggandes och jätteynklig. Tydligen är det värre för honom än för oss andra! Så som han klagar och gnäller är det ingen i min familj som gör. Inte ens när det är riktig influensa vi snackar om.
Hypokondriker? Nej, han är bara en man.
Eller är det en blandning?
När jag eller mamma har gått och burit på en långdragen förkylning och pappa fått nys om det (observera: inte genom gnäll) så inträffar allt som oftast följande situation:
Pappa: Nu känner jag att det gör lite ont i halsen, och lite trött känner jag mig.. Är det så som du har haft?
Visst, risken att smitta en familjemedlem är självklart ganska hög, men vid vissa tillfällen känns det bara som ren inbillning.
Nu är detta första dagen i pappas influensasäsong. Återstår att se om han biter ihop eller om det kommer bli som vanligt.
Krya på dig pappa! :)
Runt 14.00 snåret sätts nyckeln i låset och pappa kommer hem, timmarna tidigare än vanligt. Jag halvsover då i soffan till en halvkass film.
Pappa med otroligt ynklig röst: Hej... Är det någon hemma?
Jag: Mmm, jag är i vardagsrummet..
Pappa med ännu mer ynklig röst samt ett plågat ansiktsuttryck: Jag har nog fått influensan. Jag har ont i min kropp. Jag måste gå och lägga mig och vila. Jag gör det nu, det är nog inte så bra om jag smittar dig.
Pappa haltar långsamt iväg. Fast inte till sovrummet. Först måste han tydligen koka te.
Pappa (från köket): Karin.. Hur gör man om man vill använda vattenkokaren?
Suck.. Hur komplicerad är en vattenkokare? Egentligen? Detta ser jag som ett trick från pappas sida för att jag ska uppmärksamma hur sjuk han faktiskt är. Liksom, "åh jag mår så dåligt att jag måste ta en kopp te för jag känner mig så frusen..."
Jag faller inte för dessa knep! I alla år som pappa åkt på en liten förkylning blir han sängliggandes/soffliggandes och jätteynklig. Tydligen är det värre för honom än för oss andra! Så som han klagar och gnäller är det ingen i min familj som gör. Inte ens när det är riktig influensa vi snackar om.
Hypokondriker? Nej, han är bara en man.
Eller är det en blandning?
När jag eller mamma har gått och burit på en långdragen förkylning och pappa fått nys om det (observera: inte genom gnäll) så inträffar allt som oftast följande situation:
Pappa: Nu känner jag att det gör lite ont i halsen, och lite trött känner jag mig.. Är det så som du har haft?
Visst, risken att smitta en familjemedlem är självklart ganska hög, men vid vissa tillfällen känns det bara som ren inbillning.
Nu är detta första dagen i pappas influensasäsong. Återstår att se om han biter ihop eller om det kommer bli som vanligt.
Krya på dig pappa! :)