Dagens outfit.
Överdel: Svart t-shirt från Zone. Notera gärna de upprullade ärmarna.
På benen: Arbetarbyxa med tryck på höger baksida av benet. Mängder med praktiska fickor med plats för bl.a. pennor, Tippex, kniv, post-it och snus.
Strumpor: Ljusblå med kor och texten "Mooooo".
Accessoarer: Nyckel-slide (som jag brukar kalla det) i en härlig himmelsblå ton samt lila kasse från systembolaget. Perfekt för en lunchbox.
6 h och 24 minuter kvar. Then- FREEDOM!!
...
Dj Sick.
Idag är jag Dj Sick. Halsen, som inte har varit ok sen en viss trip till Amsterdam, fick ett frispel i måndags. Utvecklingen av detta var ett hårt småmålspass igår, tisdag...
....som i sin tur medverkat till det skoningslösa tillstånd jag befinner mig i idag. Jag resonerade som så att om jag tränar så svettas jag ut alla baciller som gjort mig krasslig. En kur helt enkelt. Men jag hade även i åtanke att det kunde bli det motsatta. Direkt efter passet och efter blandade avlämningar i den barentsblå taxin kände jag direkt hur pulsen inte ville gå ner. Det kändes inte riktigt lugnt att ha 160 slag/min i puls när man låg ner i sängen, redo för John Blund. Och klockan hann bli närmare 04.00 innan den dämpade sig med ett par dussin slag. Dödsångesten var inte nådig! Eftersom jag har FF här hemma, och jag kände att jag evntuellt skulle avlida kommande natt, insåg jag att jag inte kommer bli hittad av någon, förrän många timmar efter mitt dödsfall. Schäfrar skulle känna doften av lik och bryta sig in i mitt hem och börja knapra på min armbåge, bicep och så småningom mitt nyckelben.
Därför gjorde jag det jag kunde för att underlätta för den som skulle finna min livlösa kropp, jag pluggade in laddaren i mobilen. För om någon skulle undra vart jag tagit vägen skulle man troligen ringa. Och får man inte tag på mig, så ringer man kanske igen, och igen, och igen. Tills batteriet tar slut. Och då minskar chanserna med att hitta mig markant! Jag tänker att när mamma och pappa kommer hem och inte får något "hej" tillbaka när de ropar så tänker de att jag är ute på äventyr någonstanns och bryr sig inte att kika in på mitt rum. Men om de hör en mobil ligga och ringa med jämna mellanrum kommer de troligtvis undra vad som pågår. Och det är då de hittar mig.
...
Och på tal om döden hade jag en ganska allvarlig och djup konversation med Johanna på msn i söndags. Då hade vi båda varit och kalasat på olika orter och kände väl att man har haft bättre hälsa...
...
Tror även att Andreas på jobbet fick hjärtstillestånd ett par sekunder då han, som många andra gjort förut (fast i mindre skala), körde in i den upphissningsbara porten med trucken.
Nu är öppningen mycket bättre anpassad för genomfart med höga truckar. Hade jag hetat Andreas hade jag tyckt att jag gjorde företaget en tjänst.
...
Förövrigt jävligt nödvändigt att fixa sig och äta breakfast innan jobbet när man en halvtimma senare inser att man mår värre än Johanna gjorde i söndags.
...
....som i sin tur medverkat till det skoningslösa tillstånd jag befinner mig i idag. Jag resonerade som så att om jag tränar så svettas jag ut alla baciller som gjort mig krasslig. En kur helt enkelt. Men jag hade även i åtanke att det kunde bli det motsatta. Direkt efter passet och efter blandade avlämningar i den barentsblå taxin kände jag direkt hur pulsen inte ville gå ner. Det kändes inte riktigt lugnt att ha 160 slag/min i puls när man låg ner i sängen, redo för John Blund. Och klockan hann bli närmare 04.00 innan den dämpade sig med ett par dussin slag. Dödsångesten var inte nådig! Eftersom jag har FF här hemma, och jag kände att jag evntuellt skulle avlida kommande natt, insåg jag att jag inte kommer bli hittad av någon, förrän många timmar efter mitt dödsfall. Schäfrar skulle känna doften av lik och bryta sig in i mitt hem och börja knapra på min armbåge, bicep och så småningom mitt nyckelben.
Därför gjorde jag det jag kunde för att underlätta för den som skulle finna min livlösa kropp, jag pluggade in laddaren i mobilen. För om någon skulle undra vart jag tagit vägen skulle man troligen ringa. Och får man inte tag på mig, så ringer man kanske igen, och igen, och igen. Tills batteriet tar slut. Och då minskar chanserna med att hitta mig markant! Jag tänker att när mamma och pappa kommer hem och inte får något "hej" tillbaka när de ropar så tänker de att jag är ute på äventyr någonstanns och bryr sig inte att kika in på mitt rum. Men om de hör en mobil ligga och ringa med jämna mellanrum kommer de troligtvis undra vad som pågår. Och det är då de hittar mig.
...
Och på tal om döden hade jag en ganska allvarlig och djup konversation med Johanna på msn i söndags. Då hade vi båda varit och kalasat på olika orter och kände väl att man har haft bättre hälsa...
...
Tror även att Andreas på jobbet fick hjärtstillestånd ett par sekunder då han, som många andra gjort förut (fast i mindre skala), körde in i den upphissningsbara porten med trucken.
Nu är öppningen mycket bättre anpassad för genomfart med höga truckar. Hade jag hetat Andreas hade jag tyckt att jag gjorde företaget en tjänst.
...
Förövrigt jävligt nödvändigt att fixa sig och äta breakfast innan jobbet när man en halvtimma senare inser att man mår värre än Johanna gjorde i söndags.
...
We build a castle in the sky and in the sand.
Sky and Sand - Paul & Fritz Kalkbrenner.
...I found myself alive, in the palm of your hand.
Okej, för att citera Sara, jag smälter. :)
När det gäller musiken är jag allt annat än monogam. Kärlek åt alla håll och kanter. Dagens älskare nummer 2:
No turning back - Gui Boratto.
2009 är so far ett gudomligt bra house-år. Wicked helt enkelt.
...
Mmm...
Hemkommen välbehållen från drottning Tiffanys hemtrakter. Gjorde både Staffanstorp och Malmö över dagen och natten. Där kan man va! När mamma öppnade dörren för mig när jag anlände hem är det första jag ser en GIGAANTISK Marabou mjölkchoklad. Vascheeguud! Stjärnvinst på Liseberg tydligen. Den kan man ta!
Sen satte jag i lurarna för att gå den extremt korta sträckan mellan mitt och Sara Slows hus. Myyys på hennes altan i solen i de skönaste trästolarna ever. Tantsnack om vädret och vacker natur förekom. Och lite slötittande på Mythbusters, episode "Saloon fights".
On top of the game called life.
Klezmer - Pizeta.
Kan vara det som får min puls att gå dubbelt så snabbt som den brukar. Mr White nailade den på Sensation och mina knän viker sig. Klezmer är något av det bästa på länge. Briljant rent ut sagt.
...
Sen satte jag i lurarna för att gå den extremt korta sträckan mellan mitt och Sara Slows hus. Myyys på hennes altan i solen i de skönaste trästolarna ever. Tantsnack om vädret och vacker natur förekom. Och lite slötittande på Mythbusters, episode "Saloon fights".
On top of the game called life.
Klezmer - Pizeta.
Kan vara det som får min puls att gå dubbelt så snabbt som den brukar. Mr White nailade den på Sensation och mina knän viker sig. Klezmer är något av det bästa på länge. Briljant rent ut sagt.
...
Tuuung.
Har hamnat i en ofrivillg kaffeavvänjning. Jag orkar inte brygga kaffe, jag orkar inte köpa kaffe. Men jag orkar dricka det. Så om någon har vägarna förbi med en termos så slå en signal för att hjälpa en kvinna i nöd. Det spränger i huvudet och jag känner mig nästan som ett spädbarn som inte kan hålla upp huvudet på egen hand. Imorgon ska pappa servera mig kaffe till frukost och jag längtar innerligt.
I min abstinensdimma lyckades jag dock med något riktigt fräscht - onlinehandla två tischor. Gimme gimme gimme.
Stay fresh, dress to impress and never settle for less than success - Do what you do and shine in two thousand and nine.
...
I min abstinensdimma lyckades jag dock med något riktigt fräscht - onlinehandla två tischor. Gimme gimme gimme.
Stay fresh, dress to impress and never settle for less than success - Do what you do and shine in two thousand and nine.
...
Pictionary!
"Attackera" (Hint - "Observera benen")
"Böja sig"
"Tugga"
"Noshörning"
...
Hit vill man flytta!
From Holland - Bobby Burns feat. Casablanca Connect.
...
Rosa moln...
För att citera Heidi Bennerballe:
"FITTA KUK RÖV HORA!"
Ungefär så känns det att vara hemma i Svenneland. Det är nästan tårar på väg. Har minnesbilder i huvudet hela tiden. Får chills av att tänka på helgen. Känner eufori av att tänka på helgen. Får ångest av att det är ETT helt jävla år kvar till nästa trip till Amsterdam. Allt var så bra. Som att sväva på rosa moln.
Så kom man tillbaka till det älskade jobbet där det vankades stress, svett, problem och förvirring. Låt det bli vecka 31 NU.
...
"FITTA KUK RÖV HORA!"
Ungefär så känns det att vara hemma i Svenneland. Det är nästan tårar på väg. Har minnesbilder i huvudet hela tiden. Får chills av att tänka på helgen. Känner eufori av att tänka på helgen. Får ångest av att det är ETT helt jävla år kvar till nästa trip till Amsterdam. Allt var så bra. Som att sväva på rosa moln.
Så kom man tillbaka till det älskade jobbet där det vankades stress, svett, problem och förvirring. Låt det bli vecka 31 NU.
...
Amsterdam ArenaA 090703.
Här kan man va...
...här kan man va...
...här kan man va...
....Wicked Wonderland...
....Wicked Wonderland...
(L)
...här kan man va...
...här kan man va...
....Wicked Wonderland...
....Wicked Wonderland...
(L)
Ämstördäm.
Så, klockan är nu 04.00 och here I go. Ska pimpla i mig det sista kaffet, sen kör vi.
So long suckers!!! =D
Här kan man va.
...
So long suckers!!! =D
Här kan man va.
...