I almost forgot!
Kom i tid till jobbet idag.
Har glömt att berätta det VÄRSTA på länge! I lördags efter den trevliga tillställningen hos Anna bar det av till Marcus lya. Väl där väntade diverse goa människor. Bland dem var vi fyra pers, jag, Emilia, Fanny och Sandra som skulle ta hissen före de andra. (Vi testade med alla i hissen men det pep för att vi vägde för mkt :S) När vi väl var framme på entréplan skulle vi just att öppna dörren. Men, vi var på tok för långsamma. Hissen åkte upp igen. Vi kom upp till 6:e våningen igen där Marcus, Louise och Emil väntade på att kliva in i hissen. Tji fick dom för vi var kvar. Andra försöket såg ut att lyckas.. trodde vi. Någon i hissen hade nämligen råkat komma åt knappen till källarvåningen. "Crap" tänkte vi och tryckte på E-knappen för att komma till rätt våning. Sekunderna tickade och vi väntade på färden upp en våning. Vi tryckte frenetiskt på alla knappar men inget hände - hissen hade dött. Röv och elände. För första gången i mitt unga liv hade jag fastnat i en hiss. Jag spelade cool de första minutrarna genom att kläcka ord som "lugna, det ordnar sig" och "vi har ju öl iallafall". Detta tycktes inte lugna de andra till en början. Vi ringde till våra festkollegor oc berättade läget och de kom nerspringandes och kikade in genom fönstret. Orden löd: "Ni måste ringa det där journumret så kommer dom och öppnar... vi går till Linné kök & Bar och tar en öl sålänge!" Helvete kompisar. Det är inte rätt att jävlas på det viset. Polarna ute i trapphuset ringde journumret och vi fick det "lugnande" beskedet att någon gubbe skulle komma och låsa upp om en halvtimma. Paniken infann sig med små steg och min coola yta förvandlades till en stissig tjej på 9 år. Vi satt där, jag, Fanny, Emilia och Sandra, med en ynka öl och väntade på räddningen. Vi gjorde det bästa av situationen och satte på lite musik från mobilen för att få lite diskofeeling. Efter vad som kändes som två timmar kom en stackars krake och låste upp och sen var vi ute! LUFT! Syret tog nästan slut där inne och vi var lite dizzy. Vi fick en kram som tröst av våra vapendragre och vi tog raska kliv mot spårvagnen och festen.
På spårvagnen träffade vi Sara som var glad i hågen.
Har glömt att berätta det VÄRSTA på länge! I lördags efter den trevliga tillställningen hos Anna bar det av till Marcus lya. Väl där väntade diverse goa människor. Bland dem var vi fyra pers, jag, Emilia, Fanny och Sandra som skulle ta hissen före de andra. (Vi testade med alla i hissen men det pep för att vi vägde för mkt :S) När vi väl var framme på entréplan skulle vi just att öppna dörren. Men, vi var på tok för långsamma. Hissen åkte upp igen. Vi kom upp till 6:e våningen igen där Marcus, Louise och Emil väntade på att kliva in i hissen. Tji fick dom för vi var kvar. Andra försöket såg ut att lyckas.. trodde vi. Någon i hissen hade nämligen råkat komma åt knappen till källarvåningen. "Crap" tänkte vi och tryckte på E-knappen för att komma till rätt våning. Sekunderna tickade och vi väntade på färden upp en våning. Vi tryckte frenetiskt på alla knappar men inget hände - hissen hade dött. Röv och elände. För första gången i mitt unga liv hade jag fastnat i en hiss. Jag spelade cool de första minutrarna genom att kläcka ord som "lugna, det ordnar sig" och "vi har ju öl iallafall". Detta tycktes inte lugna de andra till en början. Vi ringde till våra festkollegor oc berättade läget och de kom nerspringandes och kikade in genom fönstret. Orden löd: "Ni måste ringa det där journumret så kommer dom och öppnar... vi går till Linné kök & Bar och tar en öl sålänge!" Helvete kompisar. Det är inte rätt att jävlas på det viset. Polarna ute i trapphuset ringde journumret och vi fick det "lugnande" beskedet att någon gubbe skulle komma och låsa upp om en halvtimma. Paniken infann sig med små steg och min coola yta förvandlades till en stissig tjej på 9 år. Vi satt där, jag, Fanny, Emilia och Sandra, med en ynka öl och väntade på räddningen. Vi gjorde det bästa av situationen och satte på lite musik från mobilen för att få lite diskofeeling. Efter vad som kändes som två timmar kom en stackars krake och låste upp och sen var vi ute! LUFT! Syret tog nästan slut där inne och vi var lite dizzy. Vi fick en kram som tröst av våra vapendragre och vi tog raska kliv mot spårvagnen och festen.
På spårvagnen träffade vi Sara som var glad i hågen.
Kommentarer
Postat av: marcus
haha, karin! det var roligt. emil var hård i förhandlingarna! haha
Postat av: marcus
rign mig om du vill ses på lördagskvällen eller nåt
Postat av: sars
hahaha hemska bilden också
Trackback