Cake

Hej igen mina kära läsare. Har varit busy-woman den gågna sommaren. Varit på stranden, solat, suttit på Storans uteservering en hel del och så. Eller så hade jag inte gjort något av detta utan varit blek, nykter och upptrissad av ämbetet på das camping.

Inget gnäll, det KAN vara trevligt med diverse folk som kikar förbi med sina husvagnar, tält och "combicamps" (det sistnämna är det ännu ingen som vet vad det är. Varje gång någon med en "combicamp" ska checka in blir man lika ställd och får fatta beslut om ekipaget ska checkas in som tält eller husvagn - vad handlar det om?) Angående ämnet camping ligger just nu ett fantastiskt spännande projekt i hetluften.

3-5 augusti 2007
Jo, nyss släpade man sig in i hemmet igen. Har under ovannämnda datum tillbringat min dyrbara tid i Sveriges pärla, Båstad. Där sov man på madrass i en klubblokal. Detta har min kollega Gretzky mått gott av den senaste veckan. "Åh, jag tycker det är så himla kul att vi ska bo bättre än er! Haha!" Min entusiasm över boendet har varit måttlig. Men efter en tillbakablick får boendet betyget godkänt. Det som drar ner betyget något är den förbannade lampan som på ett olämpligt sätt var precis vid platsen jag lyckades pricka in. Så om ni undrar var bulorna jag har på skallen kommer ifrån...

Att man aldrig lyckas med packningen är något som känns mer än synd. Och smart som man är har man en lyxig luftmadrass som pumpas upp med hjälp av ett eluttag. Den mörka baksidan med denna typ av madrass är att den tar mer plats än tillåtet. Själva väskan (läs: sportbag på gränsen till förfall) vägde säkert 20 kg. Madrassen gick på en 6 kg och ryggan cirka 9.... För den som räknar är det en packning allt annat än smidig.

När man väl kommer fram är det ju lika bra att slänga ut det man kan ur väskan, så man hittar. Det såg ut som fan i soffan där jag och Palle Kuling delade på väskplats (samt att Palle sov i soffan bland brötet).

Så nu sitter jag och tar igen mig och väntar med att packa upp tills imorgon.

Burned! Jag tillhör den skara i familjen Eriksson med taskigt pigment. För att jag ska få färg krävs det tyvärr "fried shrimp-metoden". Inget jag rekommenderar, speciellt inte om man vill slippa de läckra linjerna efter diverse klädesplagg. I mitt fall kan man se spår av linne, shorts och armband (När man spelade turneringen fick man ett asfult armband, modell grön plast.). Linjerna var mindre charmiga, vilket jag otaliga gånger fick veta av mina compadres i laget. Det är ju så va att man stöttar varann i vått och torrt, men är inte rädd att sparka litegrann på den som ligger.

Fröken Silva fick i helgen mottaga ett rätt lågoddsat nickname - Silvia.

Helgens smartaste och mest "försöka-ta-reda-på-hur-de-har-det-i-andra-kulturer-och-länder" utspel bjöd Dalen på! Tyvärr var det endast två tredjedelar av ledarstaben, schweizaren och jag som fick bevittna händelsen, men jag ska försöka återberätta:

Plats: Mc Donalds i okänd ort utanför Båstad.
Tid: Runt 19:00
Klädsel: Casual

Schweizaren till Dalen: So, do you have pepper on your fries?
Dalen: (Nickar) Yes.
Schweizaren: Is that common i Sweden?
Dalen: I don't know. I think so...

En 2 minuters tystad följer.

Dalen: Do you have pepper in Switzerland?

Incident nr.2 ägde rum på parkeringsplatsen som hade en bom, typ där alla windsurfare höll till. Det var Palle Kuling som tog en promenad på parkeringen då plötsligt en bil skulle ut från området. Då öppnades bommen automatiskt. (Vid detta skede höll jag på att dö. Palle är en så himla positiv och trevlig människa så man känner sig som värsta Ior i Nalle Puh och just detta kan ibland vara väldigt kul, som nu. Hon får väja för bilen som ska ut från parkeringen och under tiden hon gör detta brer hon på med det största leendet jag sett till familjen i bilen. Typiskt!) Hon fortsätter sin "promenad" med att irra runt lite på området kring bommen. Minuten senare ser jag i ögonvrån att bommen fälls ner. I samma ögonvrå skymtar Palle.

Cake: Akta!!!

Geez. Palle var millimetern från att bli träffad av bommen. Hade hon gjort det hade situationen inte varit lika rolig som den är nu!! Haha, fucking hilarious!

Succéhelgen i bilder:



Hotties på läktaren, Emma und Palle Kuling



Björken och Slang.



Palles ben. Alltid lika fria från blåmärken och skrapsår.



Jag, sexig som få. Notera skillnaden mellan mina hideous bleka ben och mina rosa (brända) armar. På bilden syns även det omtalade gröna bandet som gav en schysst rand runt handleden.



Fyllde på fredagen the big 2-0. Fick dessa underbara flipsen av Palle!



Mitt tappra försök att bli brun om benen resuterade i brända knän. Inte coolt.



Det låg en nasty bit paprika i gräset där vi tog en powernap.



Coola Cake ställer upp på bild mer än gärna. Helst med en häftig look.

Åter till brännan. Min ömma moder var inte sen med att varna mig för att vara i solen utan sollotion. Det sista hon sa innan jag åkte var "Tog du nu med dig solkrämen?" varpå jag svarade "ja" eftersom jag inte hade tid eller ork att springa upp och hämta den. Tankegången var ungefär "Äh, så noga är det ju inte, om jag använder krämen får jag ju ingen färg alls och det vill man ju inte." Därför tänker jag gå i t-shirt tills den värsta rödheten har lagt sig för att undanhålla den bittra verkligheten från mamma. Otherwise we won´t have a pretty situation.

Imorgon bär det av till arbetet igen. Jag har ingen som helst lust att vara trevlig mot snåla campare. Men, man är så illa tvungen. "Ja vi har alltid tältplatser. Nej el-platserna är tyvärr slut, men det finns plats utan el! Har du campingkort?" Åhh!