Cake

Den sista kvällen har varit hur trevlig som helst och hur sorglig som helst. Dan ska jobba imorgon så han kommer förmodligen inte hinna följa med till flygplatsen. Därför fick vi säga hej då nyss. Det känns som att jag kommer kunna träffa dom snart igen, men det kommer dröja alltför länge. Avståndet och alla idiotiska regler som finns gör det svårt att kunna träffa sina nära och kära. Varför? Och varför är det så svårt att ta farväl?

Att umgås med Louise, hennes familj, Dan och hans familj har varit underbart! Jag har fått träffa en massa trevliga människor och vill inte bara åka ifrån allt.



Underbara.

Med Louise har det alltid varit så att man har kunnat springa över till varandra och bara hang out så att säga. Då bodde vi 2 minuter från varandra. Nu bor vi 13 timmar ifrån varandra. Hon kommer inte vara borta för evigt, men saknaden av att kunna ses titt som tätt är hemsk.

Imorgon kommer jag sätta mig gråtandes på planet. Precis som jag satte mig gråtandes framför datorn nu. Jag avskyr att tvingas säga hej då.

This is to Dan:

It's been really great meeting you and I'm so pucklepisst I have to leave :)! I'll look for Three Philosophers in Sweden and while I'm at it; you definetley should try Staropramen Dark. You'll think it's bad ass! Take care!