Cake

Nu är jag nedstigen på amerikansk mark. Kaptenen flög inte allt för snabbt och stackars Louise och Doris (kompis+mamma) fick njuta extra länge av Philadelphia International. Ca 1 h längre än beräknat.

Flyget
Åkte i ett pytte-plan mellan Landvetter och Paris (Charles De Gaulles) Satt bredvid en åpen dam som i princip ryckte från mig min SOLO-tidning :( Blä. Tiden gick iallafall jättefort och på ett par timmar var jag framme i Paris. Största tabben gjorde jag innan jag skulle gå på flyget! Jag svepte en Festis. Det resulterade i att det första jag var tvungen att göra på planet var att kissa... Lärde mig en nyttig läxa. Toaletterna är ingen höjdare.

På Charles De Gaulle fick jag en mindre chock. Visste sen innan att det skulle vara en stor flygplats med tre olika terminaler som var sammanlänkade med tåg.  De tre terminalerna hade i sin tur x antal terminaler. Terminal 2 som jag anlände till hade 6 olika (!). En terminal var ungefär tre gånger så stor som hela Landvetter flygplats. Jag var mycket duktig på att hitta rätt iallafall. Jag behövde inte checka in eftersom jag skulle med en transfer. Jag behövde inte heller ta hand om mitt bagage så det som gällde för mg var bara att gå ombord kl. 12.20. Jag hade tre timmar på mig och det vara på gränsen till segt. Två timmar hade varit lagom. Jag hann käka, köpa parfym, kolla i lite andra affärer och läsa GP. Min parfym var jag jättenöjd med, speciellt eftersom det stod på en skylt att det vara en nyhet. När jag sen visade den för Louise när jag kom fram sa hon "Åh,den har jag också haft, den är skitgod!".

När det väl var dags för boarding i Paris fick jag två formulär att fylla i. Den ena innehöll frågor som "I'm bringing agricultural items/ snails - yes or no" och den andra frågor som "I have a mental disese; or communicating problems; and or are a drug addict - yes or no" Jag fick bestämt kryssa no på alla frågor.
Jag fick två stolar för mig själv på planet vilket var wonderful. Flugvärdinnorna/flygvärdarna var så snärtiga! Jag älskar när fransmän pratar engelska. Det var rätt härligt att höra lite franska också.
När vi åkt i ungefär 3-4 timmar och lunchen precis var uppäten och jag hade en halv (liten) flaska vin kvar och en kopp kaffe kom det glada beskedet att vi skulle åka in i turbulens. Crap. Jag tänkte att jag visst inte vill ha rödvinsfläckar på min vita t-shirt så jag klunkade mitt vin. Kaffet var ännu för varmt att dricka. När vinet var klart hade den ännu inte blivit någon turbulens. Jag tog precis upp in kopp kaffe när planet börjar vingla. Jag dricker försiktigt för jag vill helst inte bränna mig. När jag druckit några klunkar i all försiktighet kommer dödsstöten. Mitt kaffe orkar inte hålla sig innanför ramarna och det hoppar ut en skvätt på min vita tröja... Så var det bara att ta på sig tjocktröjan igen.

Till min stora belåtenhet fanns det Harpan att spela på planet!! Bra gjort Air France. Jag satt nog totalt i två timmar och spelade detta underbara spel.

När jag gick i land på Philadelphia International fick jag strikta order om att "non-citizens to the right". Så där ställde jag mig i kö för att bli beviljad inträde i "the home of the brave". Lämnade fingeravtryck, berättade om mitt syfte med resan, blev fotograferad och fick till allas glädje tillstånd. Väntan på väskan blev lång, men den dök upp och jag kunde påbörja promenaden till utgången!

Där stog Louise och Doris och gav mig kramar när jag kom!

Att dom kör som dårar i USA fick jag erfara på sträckan flygplatsen - Wayne (där Louise med familj bor). Vi krockade inte men männiksor bara kör och skiter i om det är en annan bil i vägen.

Nu är klockan 09.51 här och jag har en lätt huvudvärk. Vi ska gå i lite affärer idag vilket ska bli trevligt. Jag ska förmodligen också få möta Louise guy Dan the man. Ska bli kul!

På återseende!