Dj Sick.
Idag är jag Dj Sick. Halsen, som inte har varit ok sen en viss trip till Amsterdam, fick ett frispel i måndags. Utvecklingen av detta var ett hårt småmålspass igår, tisdag...
....som i sin tur medverkat till det skoningslösa tillstånd jag befinner mig i idag. Jag resonerade som så att om jag tränar så svettas jag ut alla baciller som gjort mig krasslig. En kur helt enkelt. Men jag hade även i åtanke att det kunde bli det motsatta. Direkt efter passet och efter blandade avlämningar i den barentsblå taxin kände jag direkt hur pulsen inte ville gå ner. Det kändes inte riktigt lugnt att ha 160 slag/min i puls när man låg ner i sängen, redo för John Blund. Och klockan hann bli närmare 04.00 innan den dämpade sig med ett par dussin slag. Dödsångesten var inte nådig! Eftersom jag har FF här hemma, och jag kände att jag evntuellt skulle avlida kommande natt, insåg jag att jag inte kommer bli hittad av någon, förrän många timmar efter mitt dödsfall. Schäfrar skulle känna doften av lik och bryta sig in i mitt hem och börja knapra på min armbåge, bicep och så småningom mitt nyckelben.
Därför gjorde jag det jag kunde för att underlätta för den som skulle finna min livlösa kropp, jag pluggade in laddaren i mobilen. För om någon skulle undra vart jag tagit vägen skulle man troligen ringa. Och får man inte tag på mig, så ringer man kanske igen, och igen, och igen. Tills batteriet tar slut. Och då minskar chanserna med att hitta mig markant! Jag tänker att när mamma och pappa kommer hem och inte får något "hej" tillbaka när de ropar så tänker de att jag är ute på äventyr någonstanns och bryr sig inte att kika in på mitt rum. Men om de hör en mobil ligga och ringa med jämna mellanrum kommer de troligtvis undra vad som pågår. Och det är då de hittar mig.
...
Och på tal om döden hade jag en ganska allvarlig och djup konversation med Johanna på msn i söndags. Då hade vi båda varit och kalasat på olika orter och kände väl att man har haft bättre hälsa...
...
Tror även att Andreas på jobbet fick hjärtstillestånd ett par sekunder då han, som många andra gjort förut (fast i mindre skala), körde in i den upphissningsbara porten med trucken.
Nu är öppningen mycket bättre anpassad för genomfart med höga truckar. Hade jag hetat Andreas hade jag tyckt att jag gjorde företaget en tjänst.
...
Förövrigt jävligt nödvändigt att fixa sig och äta breakfast innan jobbet när man en halvtimma senare inser att man mår värre än Johanna gjorde i söndags.
...
....som i sin tur medverkat till det skoningslösa tillstånd jag befinner mig i idag. Jag resonerade som så att om jag tränar så svettas jag ut alla baciller som gjort mig krasslig. En kur helt enkelt. Men jag hade även i åtanke att det kunde bli det motsatta. Direkt efter passet och efter blandade avlämningar i den barentsblå taxin kände jag direkt hur pulsen inte ville gå ner. Det kändes inte riktigt lugnt att ha 160 slag/min i puls när man låg ner i sängen, redo för John Blund. Och klockan hann bli närmare 04.00 innan den dämpade sig med ett par dussin slag. Dödsångesten var inte nådig! Eftersom jag har FF här hemma, och jag kände att jag evntuellt skulle avlida kommande natt, insåg jag att jag inte kommer bli hittad av någon, förrän många timmar efter mitt dödsfall. Schäfrar skulle känna doften av lik och bryta sig in i mitt hem och börja knapra på min armbåge, bicep och så småningom mitt nyckelben.
Därför gjorde jag det jag kunde för att underlätta för den som skulle finna min livlösa kropp, jag pluggade in laddaren i mobilen. För om någon skulle undra vart jag tagit vägen skulle man troligen ringa. Och får man inte tag på mig, så ringer man kanske igen, och igen, och igen. Tills batteriet tar slut. Och då minskar chanserna med att hitta mig markant! Jag tänker att när mamma och pappa kommer hem och inte får något "hej" tillbaka när de ropar så tänker de att jag är ute på äventyr någonstanns och bryr sig inte att kika in på mitt rum. Men om de hör en mobil ligga och ringa med jämna mellanrum kommer de troligtvis undra vad som pågår. Och det är då de hittar mig.
...
Och på tal om döden hade jag en ganska allvarlig och djup konversation med Johanna på msn i söndags. Då hade vi båda varit och kalasat på olika orter och kände väl att man har haft bättre hälsa...
...
Tror även att Andreas på jobbet fick hjärtstillestånd ett par sekunder då han, som många andra gjort förut (fast i mindre skala), körde in i den upphissningsbara porten med trucken.
Nu är öppningen mycket bättre anpassad för genomfart med höga truckar. Hade jag hetat Andreas hade jag tyckt att jag gjorde företaget en tjänst.
...
Förövrigt jävligt nödvändigt att fixa sig och äta breakfast innan jobbet när man en halvtimma senare inser att man mår värre än Johanna gjorde i söndags.
...
Kommentarer
Trackback