Alltså..

... jag kan inte ha en mobiltelefon utan att det slutar i fiasko. Det senaste året har tre stycken kollapsat och lämnat mig ensam, ledsen och kall (eller naken om man vill). Nu var det alltså dags för nummer tre att svika till förmån för den lokala mobiltelefonhandlarens business. Givetvis kan jag inte smyga runt naken hela dagarna långa, jag har ändå gränser. (Som jag misstänker att jag kan ha fått gratis som spädbarn, sittandes i lekhage à la Viveka Andebratt.) När mannen i Allt-i-mobil la tassarna på min telefon (läs: pappas ena telefon som jag lånat då min förra drabbades av en mystisk sjukdom och fick nästan eleptiska anfall. Skärmen blinkade hysteriskt, sen dog den) kunde jag enligt mina gränser inte gå utan portabel kommunikation särskillt länge, utan fick ta till reserverna:



Detta är alltså den senaste modellen, Nokia 5140i. Den är stöt- och dammtålig, har färgskärm och man kan både smsa och ringa med den.

Vore ganska trevligt om reparationen inte tog för lång tid.
...

Kommentarer
Postat av: Gäääfet

Det är bra o va naken har jag hört ;)

2009-06-16 @ 10:05:11
Postat av: Kan nån tao dien telefeånen!?

Gränserna gratis, I LIKE! :D



Men Karin, tycker du att det är konstigt att en telefon kollapsar om man kastar ut den ur bilen och stampar på den direkt efter?



2009-06-17 @ 22:11:17
Postat av: Chipsen är för små, dom går inte att dippa.

Hade jag varit någon promille mindre bakfull hade första telefonen aldrig gått i graven! En av de mest ångestladdade stunderna i mitt liv. Jag gillade ju den telefonen. Det var ganska symboliskt, efter min traumatiska natt med en intorkad kanelgiffel i våningssängen!

2009-06-17 @ 23:57:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback